Efter frukosten sätter vi oss i jeepen och Amani guidar oss ut på savannen. Vi rullar ut i en tyst och mättad evighet, fylld av gult gräs och vilda djur. Min första giraff såg jag vid ingången till djurparken i Furuvik 1964. Här ser jag dem överallt. I vilt tillstånd. De står mäktiga och milda under sina träd. Vi trodde att safari var att se djur på långt håll. Men elefanterna kliver förbi några meter från bilen, vi ser lejon och hör dem andas. Vi ser zebror, bökande vårtsvin med uppkäftiga Pumba-rumpor som pekar i skyn. Vi ser babianer, impala, schakaler och Marabou-storkar med ungar. Carl-Johan hänger utanför bilen och plåtar för brinnande livet. Det här kommer bli ett jättefint reportage från savannen! Men vi kliver inte ur. Då blir man mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar