Tillbaks till Sverige

Sista etappen hem. Carl-Johan och jag hänger i loungen och strukturerar upp vårt material på en mindmap. Vid 9 lyfter vi från Istanbul, landar på Arlanda vid lunchtid, fullproppade av ett helt dygn med flygplansmat. Göran väntar på oss när vi kommer rullande med våra bagagekärror. Det är kul att ses igen. Fjorton dagar är långt när man är van att ses varje dag. Den vackra höstdagen slår emot oss. Jag drar ned den svala luften djupt i lungorna. Snart rullar vi mot Västerås. Carl-Johan och jag tittar nöjda på varandra. Det har varit en lyckad reportageresa. Uppdrag Destination Pemba är slutfört.

Vid åtta på onsdagkvällen lyfter vi från Tanzania. Efter ett par timmar mellanlandar vi i Entebbe i Uganda, där Victoriasjön skymtar som ett litet hav mellan träden. Det är samma rutt som på vägen ned. Nya människor kliver på. Vi lyfter igen, nu mot Istanbul, dit vi kommer sex på torsdagmorgonen. Det är tolv grader och spöregn. Vi är tillbaka i Europa. Flygplatsen är full av folk, taxfree-butikerna öppna. Jag har aldrig varit så shopping-taggad klockan sju en morgon.

X-ray killen

På Dar es Salaams flygplats ska Carl-Johan tvätta händerna. Men tolv snubbar står och tvättar fötterna i handfaten. Han smiter in på damernas och tvättar händer och får genast en reprimand av en vakt. Var kom den ifrån?

En av killarna med nytvättade fötter sticker pengar i handen på mannen vid säkerhetskontrollens röntgenapparat. En muta till X-ray-killen? Och i så fall varför? Hade vi drabbats av stora 9/11-skälvan? Carl-Johan pratar med en som ser ansvarig ut. Mannen förklarar lugnt att det inte är tillåtet för anställda vid säkerhetskontrollen att begära pengar. Men det är helt okej att ta emot pengar om någon passagerare vill ge. Vi håller på att smälla av inför den logiken. Påpekar att det är vad det ser ut som, som räknas. Och det här ser mycket dåligt ut. Mannen tittar länge på oss. Jag tänker att nu suger dom in oss och terroriststämplar oss. När mannen till slut öppnar munnen säger han: Jag har lyssnat noga och jag lovar att vi ska ta notis om den kritik ni framfört. Sen sätter vi oss ned och kniper käft. Ganska nöjda.

Intervju i Dar es Salaam

När vi landar i Dar es Salaam får vi bråttom. Vi har fyra-fem timmar på oss innan vi ska börja resan hem. Vi tar en taxi hem till familjen Edler i stadsdelen Oysterbay. Vi vill träffa Tina Edler, ägare till Studentlitteratur i Sverige och till tryckeriet i Mapinga dit de flyttade Lunda-förlagets tryckpressar. Tina befann sig i Sverige när vi var i Dar es Salaam sist. Vi hinner intervjua henne om flytten från Lekgatan i Västerås till Dar es Salaam. Carl-Johan tar bilder på henne och maken Micael.

Mot Italiens Zanzibar

Runt elva lyfter vi från Pemba mot Zanzibar, alltså huvudön som heter Unguja på swahili. Vi mellanlandar en halvtimme på Zanzibar och trängs plötsligt med hundratals italienare som ska hem. En jumbojet med italienska färgerna står och väntar på dem. Det är botoxläppar och bakåtslick. Urringningar och machovulgo. Intensiv italienska som stiger mot skyn. Som att se ett utsnitt av Erik Gandhinis film Videocrazy. Det känns som en kulturchock. Jag kniper ihop ögonen och försöker frammana stillheten från Pemba.

På väg mot Unguja

Matthew hänger med oss i bilen till huvudstaden Chake Chake. Han ska handla till resorten. När vi passerat genom regnskogen och kommit ut på lite bredare väg hamnar vi mitt i ett gigantiskt valmöte för det största oppositionspartiet CUF, Civic United Front. Det är parlaments- och presidentval i Tanzania om några dagar. Zanzibar, dit Pemba hör, är en autonom region och har sina egna kandidater. Det är hur mycket folk som helst här. Flaggor. Sång. Dans på vägen. Vid valet 2005 förekom politisk oro och valfusk på Pemba. Det var därför vi tidigare mötte Sigrun Marie Moss och Eivind Fjeldstad i poolen på Manta. Två unga norrmän utsända till Pemba som valobservatörer. Innan de slängde sig i poolen hade de åkt runt på Pembas dammiga vägar för att inspektera vallokalerna. De ska stanna långt in i november.

Svenska ambassaden befarar mera oro på Pemba inför valet på söndag. De tycker att man ska undvika den här typen av möten. Men det känns mera som om vi långsamt glider igenom ett gigantiskt party när vi passerar folkmassan. Jag hänger ut genom fönstret och filmar.

Politisk möte på Pemba inför valet på söndag 31 oktober 2010.

Avfärd från Pemba

Det är dags att lämna Pemba. Vi har varit här i sex dagar. Det hörn av världen där tystnaden bosatt sig. Vi säger adjö till Idi och alla andra. Det känns som vi känt dem länge. Carl-Johan tar ett hejdå-foto på trappan.

Det är västeråsaren Matthew Saus vd, Ali Store junior manager, Juma Bakri general manager, Richard Bakani, director of diving and marine activities, Mama Rusiki, chef and baker, Faki, housekeeper och service-fundi.